torsdag 11 februari 2016

Behandling 14/15

Yes, igår var det dags för den NÄST SISTA behandlingen!!! Första behandlingen som jag var utan sällskap dessutom :-) Stickningar, värk och domningar har varit bättre under veckan som gått på grund av den minskade dosen antar vi, och jag fick därför även denna gång 80% av 80% dos. Det känns som det räcker gott och väl.
Känslan att det bara är ett enda besök kvar på onkologen är helt overklig, skönt så klart, men också lite vemodigt på något sätt. Jag kommer definitivt att sakna min sköna onkologsyrra, tja det kanske faktiskt bara är henne jag kommer att sakna när jag tänker efter... ja, så är det! Ingenting annat utom möjligen tryggheten att vara under behandling, att man är så påpassad och kontrollerad, det är ju en trygghet så klart. Men jag kommer inte sakna de veckovisa besöken på avdelningen, att oroa sig för smärtor i fötter och händer, de ÄCKLIGA medicinerna som ska tas inför behandlingarna, det eviga sticken i armarna inför varje behandling eller känslan av att fylla på giftnivåerna i kroppen så snart den börjar återhämta sig litegrann.
Och jag kommer inte att sakna den speciella lukten av gifter som ligger som en dimma i behandlingsrummen, och inte heller denna uppmaning på varenda toalett som påminner om hur ohälsosam behandlingen som ska göra en frisk är...



Onkologsyrran frågade mig ifall jag fått något hår ännu (jag går fortfarande med mössa på i "offentliga" sammanhang så hon ser ju aldrig hur jag egentligen ser ut) och hon höll nästan på att ramla av pallen när jag sliter av mig mössan och visar min ståtliga kalufs. Haha, tydligen var den väldigt imponerande eftersom den är så tät och jämn. Jag har ju varit dålig på att dela med mig av hårframgångarna här på bloggen det senaste, så nu kommer en bild på en glad mon chi chi.



Veckan har annars gått i moll, jag har inte mått så bra vare sig fysiskt eller psykiskt... Konstigt kan man tycka nu när slutet närmar sig med stormsteg, men kanske är det först nu jag tillåter mig att reagera på vad jag faktiskt har varit med om här.  Har sovit mycket och inte haft ork till någonting vettigt vissa dagar. Jag har i alla fall varit på mitt andra besök hos kuratorn och faktiskt gråtit litegrann under samtalet...

Kallelse till strålningen har anlänt och den ska påbörjas redan siste februari vilket är fantastiskt goda nyheter. Redan nästa vecka ska jag dit och ställa in maskiner, röntga för att de ska kunna undvika hjärtat (som tydligen inte mår bra av strålning) och ev tatuera prickar på kroppen så de har någonting att sikta på. Japp, nu rullar det på!


1 kommentar:

  1. Världens bästa du!!! Grym är du, kan inte sägas nog många gånger!! Kämpar som få m lova att ha tålamod med dig själv, fysiskt och psykiskt även om jag förstår att du känner dig otålig....Massa kramar min vän

    SvaraRadera