Behandling 13/15

Åkte till sjukhuset igår med en känsla av att det kanske inte skulle bli någon mer behandling. Har haft mycket ont i höger ben och fot veckan som gått, det har också börjat domna litegrann i vänster fot och höger hand. Sköterskan blev lite tveksam och efter att ha konfererat med läkare beslutades att vi skulle gå på ytterligare en sänkning av dosen 80% av 80%.

När vi sedan efter alla om och men var redo att köra så visar det sig att det är problem att få backflöde i CVK:n och vätska kunde enbart tryckas in med våld. Det KAN betyda att själva slangen ligger fel inne i kroppen, men allra troligast beror det på att kroppen har börjat odla saker inne i slangen. Jag fick sitta med ett lösningsmedel i slangen under en timme vilket gjorde att allting blev förskjutet och jag missade min kuratorstid som jag hade bokad efter behandlingen... Som tur var funkade lösningsmedlet och jag hade mamma med som sällskap så tiden gick ju ganska fort när vi satt där och tjattrade. Men, men behandling 13 är avklarad, om än i kraftigt reducerad dos, och hur det nu än blir framöver så är det bara 2 gången kvar. Det känns som en overklig dröm... Tänk att om två veckor så sitter jag här och har dragit ut slangen som hängt på mitt bröst sedan september... Underbart! Jag kommer inte att sakna den, även om jag givetvis har vant mig vid att ha den hängande där och den har inte stört mig nämnvärt efter de första 3 veckorna.

När jag vaknade imorse hade jag höga förväntningar på en härlig kortison-energiboost... Tyvärr har den uteblivit, kanske på grund av den elaka förkylning som har intagit min kropp. Nysningar var 20:e sekund och rinnande ögon och näsa... Blä.

Tack och lov hörde en snäll granne av sig och drog ut mig på promenad i det vackra soliga vädret, så nu kan jag återgå till soffan och nysningarna utan alltför dåligt samvete.