Ledigt från behandlingar

Tjohej! Nu väntar första helgen på riktigt länge utan cellgifter i kroppen. Det känns great! Om jag känner mig piggare? Nja... Har nog ungefär samma energinivå som för en vecka sen... Men det fantastiska soliga vårvädret får ju till och med mig att vakna ur dvalan. Fötterna har ännu inte hämtat sig utan det sticker och bränner i dem, det gör också rejält ont ibland. Men det kommer att ge med sig på sikt, det känner jag på mig.

I veckan hämtade jag ut hormonmedicinen (Tamoxifen) som jag ska lära mig att älska eftersom den ska hålla mig frisk. Måste erkänna att jag är lite nervös för att börja äta den. På gott och ont upplyses man ju om alla biverkningar som eventuellt väntar runt hörnet när man är med i bröstcancergrupper på Facebook. Visst finns även de kvinnor som inte får så uttalade biverkningar, så det är bara att hålla tummarna för det bästa.

Vanliga biverkningar enligt bipackssedeln
Huvudvärk, yrsel, blodpropp, blodvallningar, illamående, kräkningar, håravfall, underlivsklåda, cirkulationsstörning i hjärnan (övergående), kramp i benen, muskelsmärta, förhöjda levervärden, blodbrist och synrubbningar.

Det låter fantastiskt mysigt, slipper gärna allt på listan om jag får välja. Men tar kanske hellre några av dem än cancer i livmoder och leversjukdomar med dödlig utgång som också är biverkningar, om än mindre vanliga...

Men som sagt, tabletterna ska bli mina nya bästa kompisar, vi ska ju hänga i 10 år... Jag har till och med köpt mig en dosett (jag är totalt bombad och har INGET minne kvar efter alla cellgifterna, utan dosett skulle jag antagligen ätit flera tabletter vissa dagar och inga alls de andra... Jag litar inte alls på mig själv).

Tänkte mig att jag skulle börja på tisdag 1 mars, ett datum som är lätt att komma ihåg. 1 mars 2016, dagen då jag kastas in i klimakteriet...

Inga besked om knölen i armhålan ännu, men jag har lyckats behålla alla strålningsstrecken (iaf än så länge).