torsdag 24 september 2015

CVK och behandling 1/15

Lååång dag på Sahlgrenska igår, väldigt spänd inför både insättning av CVK (central venkateter) och speciellt inför första behandlingen.

Insättningen gick smidigt, även om det inte ALLS var skönt. Det värsta på hela dagen var helt klart den oväntade överraskningen att jag fick sååå ont i axeln när bedövningen släppte. Det onda satt på min "friska" axel vilket resulterade i två obrukbara armar under ett par timmar... Tur att jag hade min personliga assistent Mannen med mig som kunde hjälpa till att krångla in mig i sport-bhn (en riktig cirkuskonst med två armar som inte går att lyfta mer än 30 cm, ha ha) och ta på mig skorna så att jag tillslut kunde få gå hem.

Efter att turnerat runt på diverse avdelningar i min sjuksäng, jag kommer nog aldrig vänja mig vid att bli runtkörd i en säng förresten, känner mig som en jättebäbis, var jag tillslut tillbaka på onkologen. DÅ slår ångesten till!!! Nej, jag vill inte detta. Jag vill åka hem!!!

Så fort någon närmade sig dörren hade jag lust att springa och låsa in mig på toaletten, eller gömma mig under sängen. Men jag gjorde naturligtvis inte det, för sånt gör inte jag. Jag är en duktig flicka som gör som läkarna säger till mig.

Tillslut var det iallafall dags och ångesten sjönk ordentligt så snart vi var igång eftersom det var så otroligt mycket att fokusera på med mediciner och remisser till vårdcentralen och information om biverkningar att det där giftet liksom rann in utan att jag hann fokusera på det. Faktum är att känslan snarare blev tvärtom - ge mig varenda droppe i de där påsarna, är det ok om vi vrider ur dem?? Jag tror att det är min känsla av att jag tänker göra detta ordentligt denna gången! Jag tänker nämligen ALDRIG göra detta igen!!!


Nu över ett dygn senare börjar jag fundera över om det var placebo jag fick i påsarna... Mår nästan precis som vanligt, kanske lite piggare än vanligt till och med, men det beror väl antagligen på de stora doserna av kortison. Fick lite speedad känsla imorse och röjde av jobbmail, jobbsamtal och inplastade duschar samtidigt som jag gjorde upp vilda planer om bullbak i eftermiddag. Sansade mig dock något (efter tillsägelse från Mannen).
Hoppas så att detta tillstånd håller i sig och att jag kanske tillhör de där som inte känner av gifterna så mycket...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar