Efter en crash course i sjukgymnastik (jag och en 70-årig dam bland de andra patienterna som åt frukost) kommer en undersköterska in i mitt rum för att dra dränaget och ge mig tillfälliga proteser att ta med hem från sjukhuset.
ja, självklart kommer jag att behöva proteser.. men jag hade bara inte ens tänkt på det.
Att prova ut proteser (egentligen typ axelvaddar, fast att du ska ha dem i bh:n) är extra intressant när man som jag har ganska små bröst, som är mer breda än toppiga efter två hungriga bäbisar. Det som finns att tillgå på tillfällighets-protes-marknaden matchar ju inte direkt originalet om man säger så... Det riktiga bröstet är inklämt, tillplattat i en operationsbh och protesen är som en liten sockertopp. Nej, nej vi måste gå ner i storlek säger jag... det enda som händer är att protesen blir smalare, inte mindre toppig...
Ett definierande ögonblick då jag kan välja att bli ledsen för att det ser förjävligt ut eller välja att skratta för att det någonstans är ganska komiskt.. i den stunden valde jag skrattet.
Så, tillslut åker jag hem med två toppiga proteser (en i bh:n och en i väskan) som inte passar mig, men det är bättre än att inte ha någonting.
Kanske blir de mindre toppiga om jag har dem under en tung bok under natten???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar