Ytterligare ett steg på vägen

Imorse ville varken barnen eller jag gå upp, hade vi fått välja hade vi nog vänt på oss och somnat om när klockan ringde. S sa att OM vi hade varit i USA nu hade det varit natt och vi hade kunnat sova vidare. Ja, tänk om!

Foto från vår underbara resa till Florida hösten 2014

Upp kom vi iallafall till slut och jag fick jagat iväg de små liven till skolan i tid.
Själv susade jag till vårdcentralen för sista omläggningen av CVK:n. Ja inte sista, sista, men sista på vårdcentralen åtminstone.
- Tack så mycket och hejdå! Hoppas vi inte ses mer på detta sättet, sa jag. Ytterligare en milstolpe avklarad, check!

Sen var det dags för medicinsk yoga igen för att öva andningsteknik och konsten att se med det tredje ögat. Det var skönt, men jag börjar undra om man kan vara blind på det där ögat... I så fall är jag det,  ser inte ett smack. Efter yogan lunchade jag med J, väldigt trevligt! Och hon ser tydligen jättebra med sitt tredje öga.

Eftermiddagen har spenderats i ryggläge hos min bästa vän (soffan).

Två höjdpunkter från läkarbesöket igår, så att jag inte glömmer:
• Ingen mer spruta för att boosta de vita blodkropparna, jippie!
• Remiss till skelettröntgen är skickad. Inte jippie direkt, men skönt att kunna avskriva att mitt ryggonda beror på cancer. Vilket det naturligtvis inte gör, men det är HELT omöjligt att vara rationell i denna situationen. Jag har väntat på att remiss ska skickas sedan i september så det var skönt att det är gjort.

Åh, herregud vad tragiskt, tänk att jag faktiskt kallar det höjdpunkter... Säger väl en hel del om mitt liv just nu...