Behandling 8/15

Mer än hälften av cellgifterna avbockade. Det är en härlig känsla, nu kommer det att gå så fort framöver, det känner jag på mig. Jag har ju också fått en hel del domningar i min högra fot och det sticker och bränner ganska rejält i bägge fötterna emellanåt. Onkologsyrran var lite tveksam till om vi skulle diskutera med en läkare, men vi (hon) bestämde att gårdagens dos fick droppa in som planerat och så får vi se hur det hela utvecklar sig till nästa vecka. Jag vill HEMSKT gärna kunna få alla mina 12 doser, det skulle vara extremt olyckligt att behöva avbryta... Men självklart inser jag att det finns ett liv även efter cancern och att det vore trevligt att kunna gå även i det livet...
Dock öppnade hon upp för att man skulle kunna sänka dosen och därigenom inte behöva avbryta helt, men det beror säkert på hur väl fötterna bestämmer sig för att samarbeta antar jag. Jag har iallafall inga känningar alls i händerna och det är ju alltid något.

Min syster var med mig under behandlingen igår, vi hade så mysigt och fick till och med till en fika efteråt. På bensinmacken vid Marklandsgatan av alla ställen, haha!! Inga frågor på det, tack. Men som man säger är det ju sällskapet som gör det :-)

I övrigt är jag piggare än för några veckor sedan, tyvärr sover jag ganska dåligt på nätterna och ligger mycket vaken och funderar... På allt och ingenting, jag oroar mig för de mest konstiga saker när jag ligger där i mörkret. Saker som hur det ska bli när alla behandlingar är klara och jag ska börja jobba igen (klarar jag det?), hur kommer håret att se ut under hela utväxtperioden (hur ofta kan jag klippa det om jag vill ha långt igen? vill jag ha långt hår igen?) tänk om S blir nedslagen när han ska gå ut på stan när han blir äldre (om 7-8 år!!) och tänk om jag skulle vara med i På spåret och inte kunna EN ENDA fråga (det är dock ingen som har hört av sig med ett erbjudande ännu). Jag har också blivit väldigt känslig och oroar mig därför ständigt för om jag har sagt eller gjort någonting som gjort någon ledsen, det är ingenting som jag har ägnat mig åt tidigare och det är totalt utmattande!

Måste avsluta för att avstyra en uppseglad TV-spelskris, en 10 årings liv kan verkligen gå itu av att bli nekad att spela när mamman tycker att det kan vara på sin plats att åtminstone äta frukost först...