Den här tiden på året brukar alltid innebära lite grann av ett bokslut för min del. Jag funderar igenom vad som varit bra med året som gått och vad jag eventuellt vill ha mer av, eller mindre av, inför nästa år. I år gör jag väl på sätt och vis det också, men det känns på ett annat sätt. Jag har ju verkligen haft tid att tänka extremt mycket (mer än hälsosamt kanske) under 2015 och känner kanske därför kanske inte riktigt samma behov av att reflektera som annars när livet står på i 190 knyck.
Vad all denna reflektion har tagit mig det vet jag faktiskt inte, i mångt och mycket har tankarna tidigare i processen handlat om hur jag ska överleva den situation jag hamnat i. Det fanns inte så mycket annat att göra än att ställa in sig på att ta sig igenom, helst utan att bli galen. Mycket tankar på återfall och spridning och mer och mer det senaste, på min egen dödlighet och vad jag verkligen vill göra med mitt liv. Det finns inga klockrena svar på några av mina funderingar, men jag börjar känna mig mogen för att kontakta den kurator man får erbjudande om via sjukhuset. Jag har ju skrivit förut om att jag är rädd för att rädslorna för återfall ska ta över mitt liv, jag inser nog att de tankarna alltid kommer att finnas där, jag tror att det är omöjligt att få ett cancerbesked och genomgå operationer och behandlingar utan att det på något sätt följer med en vidare i livet. Men tricket är väl att låta det följa med utan att det får lov att ta över... Jag tror att jag kan behöva få hjälp att hitta lite verktyg för att hantera det. Så därför är det mitt nyårslöfte denna nyår, att kontakta kuratorn och försöka få lite hjälp att komma vidare.
Hela familjen ska strax iväg på trevligt nyårsfirande, A ska lockas i håret och jag själv har klippt mig dagen till ära - min nya favoritfrisyr 2 mm över hela skallen... vilket tydligen får mig att likna en ond doktor enligt A (??!!??)
GOTT NYTT ÅR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar