Sjunde omgången gift intagen, avklarad och avbockad enligt konstens alla regler. Skönt!!! Har alltid en krypande känsla av ångest som byggs upp innan jag ska dit, det börjar några dagar innan och är naturligtvis som värst på morgonen när jag ska ta alla mediciner och göra mig klar för att åka till sjukhuset för det obligatoriska blodprovet... Att jag inte vänjer mig. Å andra sidan kanske just det faktum att jag inte vänjer mig visar på någon form av förankring i den verkliga världen, världen utan cancer, sjukhus, cellgifter, konstigt luddigt hår på huvudet och allt kortare (?) ögonfransar (ja, det är sant, de har inte blivit färre men de är kortare... kanske tappar jag ändå först de längsta stråna, inte vet jag).
Idag hade kära K tagit ledigt från jobbet och var med mig under behandlingen. Hon, jag och onkologsyrran hade en riktigt trevlig stund och vi skrattade så att det skallrade i rutorna på jubileumskliniken. Härligt att man kan ha så trevligt trots att man har det så otrevligt :-) Efteråt blev det en promenad till stan och en god lunch ute, sen tog krafterna slut, bara så där. Trots att jag kanske inte orkar så länge har jag denna veckan känt mig piggare och mer fylld av energi än vad jag gjort på länge. Det är ju möjligt att den trötthet jag känt varit sviter efter förra giftet och att jag nu börjar återhämta mig från det. Då innebär ju det att det bara kan bli bättre framöver.
Nu går vi snart in i det nya året, då avslutar jag den här resan. Cellgifterna är klara i mitten av februari och därefter väntar fem veckors strålning, tyvärr troligen med pendling till Borås varje dag (suck och stön!!), men SEN ÄR DET KLART!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar