Bye, bye håret

Redan i måndags kände jag en konstig smärta i hårbotten, ungefär som när man haft en tofs för länge och släpper ut den, som ett blåmärke i huvudet. Om jag drog handen genom håret lossnade det mer hårstrån än normalt, men inga tussar (tussar är signalen för att det är dags att raka).
Men när jag igår eftermiddag drog ut mitt hårband var det dags, TUSSAR!!! Bara jag tog i håret föll det av en handfull... Det var såå jobbigt, jag har ju vetat att det ska hända och jag har provryckt i håret varje dag, men när det verkligen händer... De var värre än jag trodde att se håret lossna så!

Jag hade sedan tidigare lovat barnen att de skulle få klippa mig innan jag rakar av allt. När A kommer hem och inser att tussar ramlar och att hon snart ska få klippa blir hon överlycklig och springer runt med kökssaxen i högsta hugg och tittar så lystet på mitt stackars hår att jag nästan ångrar mig....

Till slut låter jag iallafall A och S klippa av varsin tofs, S börjar och det är en galet konstig känsla när han gnager och gnager och gnager med kökssaxen innan han tillslut lyckas kapa av den...

Resultatet blev en väldigt piffig frisyr som jag tror kan ha varit modern någongång på 90-talet...?

Sen var det dags för Mannen att rycka in och raka av hela skiten... Och jösses vad kallt det blev! Jag är van att ha en pälsmössa på huvudet och att gå från det till 3 mm är verkligen en upplevelse. Bortsett från att det känns väldigt tråkigt att vara tvungen att tappa håret är det faktiskt otroligt spännande att se hur man ser ut i rakat och framför allt känna hur det känns (förutom kallt, ganska skönt och det går supersnabbt att tvätta håret).

Mannen är jättesnäll och säger att jag har perfekt hår för att vara rakad, att jag har en fin huvudform och visar då och då bilder på coola skådespelerskor som har rakade skallar för att peppa. Lilla A säger att jag ser ut som en liten gullig bäbis, alternativt en mamma som fått cancer, och att hon ALDRIG ska raka sitt hår (och det kan ju vara svårt att tolka som en komplimang). S är mest bekymrad, han tycker inte att jag ser ut som hans mamma längre, och det ligger ju någonting i det han säger...