Jag - en farbror?

Några dagars försök till paus från allt som har med cancer, behandlingar mot cancer och tankar på cancer att göra. Därav ingen uppdatering här på bloggen.
Ganska skönt att försöka fokusera på annat, men inte så lätt när skalle-Per möter ens blick i badrumsspegeln varje morgon. Vart tog hon vägen, den där tjejen som bodde här för bara några veckor sedan? Vem är den lille farbrorn som har flyttat in? Och är han inte lite sur och ojämn i humöret?
Barnen verkar inte bry sig om att deras mamma ser ut som en liten skallig farbror iallafall (och konstigt nog klagar inte Mannen heller). Igår petade lilla A in allt sitt hår under mössan när vi var ute "nu är vi likadana, mamma", och S han tycker inte längre att det är något konstigt med att ha en mamma som är skallig. "Du är PRECIS som en vanlig mamma" (lika tjatig och gnatig som när jag hade hår kanske?).

Barnen har höstlov och vi försöker hitta på lite mysiga saker att göra tillsammans. En av oss orkar tyvärr inte riktigt i de andras tempo så det får bli varannandagsaktiviteter så att den familjemedlemmen får vila upp sig mellan varven. Vi ser nog alla fram emot den dagen den där lille farbrorn får lite mer ork igen...