Lilla A vill att hon och storebror ska gå själva till skolan, hon säger att det är synd ifall jag skulle frysa. Frysa..? Det är ju 11 grader ute? Möter min egen blick i hallspegeln och inser vart skon egentligen klämmer... Jag ser inte klok ut! En stor bläcktatuering 30/9 lyser mitt på bröstet, och ut under höger bh-band sticker det fram en bit av en ihoprullad, ankelhög nylonstrumpa (nej, jag är inte knäpp, det finns en förklaring! CVK-ingången sitter precis under bh-bandet och det håller på att göra mig galen för det skaver så och blir irriterat!). Vad lilla A inte vet är att jag naturligtvis inte hade tänkt att gå ut så här, jag skulle givetvis ta på mig en snygg scarf för att dölja eländet! Än har jag lite värdighet kvar i kroppen...
De fick gå själva i alla fall, de pratar så bra då säger de :)
Snart dags att åka till Sahlgrenska för extra blodkontroll, håller tummarna för att det fortfarande ser bra ut. Proverna i onsdags var tydligen riktigt bra, alltså bra för att vara en vecka efter cellgifter. Heja kroppen!!! Låt oss hålla det så!
Sen kommer underbara K som har tagit ledig eftermiddag för att promenera med mig!
Och håret, jo det sitter fortfarande kvar.
Undrar när det ramlar...?
Jag håller tummarna ✊🏼✊🏼
SvaraRadera